Ja vad kan man säga...?
Besöket på öron gick ju allt annat än bra... Tydligen så har jag polyper på min trumhinna och början till kronisk öroninflamation. Jippie, eller vad man nu ska säga.
Fick inte komma till min ordinarie läkare och det är ju alltid lika intressant. Som vanligt så hade inte läkaren läst min journal och jag fick börja med att berätta att jag ens hade några öron. Jag tycker att en läkare kan ta sig de minuterna som det tar och läsa igenom en journal innan man kallar in patienten. Hur ska jag minnas alla årtal och vad alla typer av operationer som jag har gjort?
Efter att jag hade berättat om mina nuvarande besvär så bad han mig att lägga mig på britsen så att han fick kolla.
Jag har gjort denna undersökning så många gånger att jag för länge sen tappat räkningen. Jag vet hur undersökningen kommer gå till och jag brukar inte vara rädd. Efter den här undersökningen kommer jag alltid vara rädd! Han gjorde mig nått så vansinnigt illa så jag önskar att jag skulle ha dräpt honom på plats.
Han hittade som sagt polyper och början till kronisk öroninflamation. Först försökte han suga bort polyperna och när han hade lyckats med det så skulle han etsa trumhinnan. Denna etsning är det värsta jag har varit med om! Det gjorde någonting så äckligt ont att jag inte ens kan beskriva det med ord!
Ska ner på ett nytt återbesök idag och denna gång tar jag mamma med mig! Mamma har skällt ut överläkare för på samma avdelning, så det känns bra att hon följer!
Jag kommer kräva att de remitterar mig till en skallröntgen. Detta för att jag misstänker att det kanske finns någonting i mitt mellanöra som gör att min hörsel fungerar som den gör och att det samlas vätska i mitt mellanöra.
Men som sagt, jag håller er uppdaterade!
Öronmottagningen.... igen
Jag har dragits med problemöron sen dess att jag var 8 månader gammal. Öroninflamation på öroninflamation har gjort mina trumhinnor sköra och till sist så belv jag döv på vänster öra. Detta var 2001.
Senare det året gjorde jag en omfattande operation i mitt vänstra öra där man skapade en ny trumhinna av en muskelhinna från tinningen. Denna operation vill jag verkligen inte att någon ska måsta gå igenom, men med facit i hand så blev det en lyckad operation. Jag hör ca 75 procent på vänster öra, men saknar dock elastisiteten i trumhinnar vilket gör att jag hör lite "platt". Svårt att förklara, men den bästa förklaringen är att det är just platt...
Sen finns det riktiga klåpare i vår läkarkår som verkligen inte borde få ha sin läkarlicens kvar.
2009 besökte jag en vårdcentral här i Lycksele för att jag inte hörde någonting på höger öra. Jag trodde att jag hade en vaxpropp och ville därför att de skulle spola mina öron. Som ni kanske vet så är det en distriktssköterska som brukar göra detta. Hon reagerade på att det såg så rött ut i min hörselgång så hon ville hämta läkaren så att hon kunde titta att allt såg bra ut.
Läkaren kom och drog i min örsnibb och tittade in och sa: Inte är detta någon fara, det är bara lite irriterat. Jag som patient litade så klart på läkaren och sköterskan påbörjade spolningen. Jag har säkert spolat mina öron 100 gånger i mitt liv och jag vet att det kan bli obehagligt om de inte har tillräckligt varmt vatten, men den smärta som exploderade i mitt öra när hon började spola går inte ens att beskriva med ord! Hon avbröt så klart spolningen på en gång och blev nog lite rädd som jag. Genast så reagerade jag på att jag inte hörde ett skvatt på höger öra, men trodde så klart att det berodde på att jag hade vatten i örat. Läkaren återkom och tittade mig inte ens i örat utan skrev ut terracortildroppar som skulle lugna mitt irriterade öra.
Jag for tillbaka på jobbet men insåg ganska snabbt att någonting var helgalet inne i örat. Ringde tillbaka till vårdcentralen och fick en akuttid hos en ny läkare. Denna läkare tittade mig länge i örat tills han sakta lade ner sina verktyg och suckade och sa: Jag är ledsen Jenny och jag skäms över att vara läkare, men du har ingen trumhinna kvar. Tårarna rann på mig, för nu visste jag vad som väntade.
Fick en akutremiss till Umeå där de var lagomt imponerade över läkarkåren i inlandet. Genast blev det tal om en operation. Jag förklarade att jag var livrädd för att göra den operationen igen och att jag önskade att det gick att göra på något annat sätt. Läkaren förklarade då för mig att det finns en "genväg" men som inte alltid lyckas. Självklart ville jag prova den! Denna operation skulle gå fort och utföras i lokalbedövning.
Denna gång tog man en fettplugg från baksidan av min örsnibb och "spacklade" igen hålet på trumhinnan. Än så länge sitter spacklet fast, men det fungerar inte riktigt tillfredsställande. Jag upplever att trumhinnan är lite för tjock vilket gör att jag hör som en kratta! Detta ska nu utredas idag så nu är det bara att hålla tummarna!
Vill du läsa mer om Myringoplastik, läs här: http://www.karolinska.se/Verksamheternas/Kliniker--enheter/Oron--nas--och-halsklinikerna/Patientinformation/Myringoplastik/
Jag återkommer med en uppdate när jag vet mer!
Vi gör väl ett nytt försök!
Det här är säkert den 17:e bloggen jag startar, därav bloggnamnet... =)
Nu kör vi!
